Trots trots trots

En sak som jag & min man har och göra med nu. Är Izabells trots. 
Alltså hon är världens goaste och finaste unge på alla sätt & vis. Men ibland från ingenstans bryter hon ihopa, det kan vara när hon får ett nej av oss eller när hon ska sova. 
Vissa helger har vi trots om minsta lilla sak hon vill göra eller inte göra. Livet är en kamp!
 
Men nu har vi märkt, det är mest när hon ska sova numera. Börjar tramsa & skratta, slåss & sen skriker hon. Sen när man väl då har stått ut ett tag med hennes fasoner, så säger man till henne liksom att nu räcker det, visar att det är läggdags och man går ut från rummet, och låter henne vara ensam där inne, då blir hon ledsen för att hon är ensam & till sist går det att hon somnar då. Men en nattning som har tagit 5 min, inte ens de, till att  ta över 45 min upp till en timme :O 
 
Våra tankar också är att hon har seprationsångest från mig. För att hon har haft sin mamma själv så länge nu, i 4 år snart & snart kommer en bebis. Hon kanske känner att hon inte kommer få tid med mig. 
Men där & då är det ju också viktigt av mig att visa att det finns tid för henne också, jag kommer aldrig någonsin glömma bort henne. Hon ska få vara med & delaktig under denna tiden med bebisen. 
Det är bara mina tankar som svämmar över nu.
Jag tror det kan vara så?! Jag får nog prata med min BM på torsdag om detta, kanske försöka få råd & tips av henne.
 
Någon av er som läser bloggen som känner igen sig ?
Som har barn i samma ålder & som trotsar & bryter ihop för allt? Vad kan man göra? Kommentera gärna, eller maila mig på : Lindahjaren@outlook.com
 

Kommentera här: