Livet är en enda stor prövning

Livet är en enda stor prövning. 
Idag hände det som jag fasat för, - att inte räcka till. Jag vill så gärna öppna upp mina armar för alla som behöver, men jag räcker inte till. Ikväll hände det iaf. Jag nattade izabell som vanligt vid sin vanliga tid 19.30 & hon somnade fort för hon var verkligen trött idag. 
Men sen började det, Mollie var jätte trött men kunde verkligen inte sova. Det var en prövning. Hon brukar alltid somna lätt. Men tror ni inte att när vi väl fått Mollie till att sova, då vaknar izabell igen. Skriker och skriker och skriker. Och det slog mig, det kan vara natt skräck, vaknar alltid samma tid varje dag och bara skriker och gråter. Någon med barn som kan berätta lite om natt skräck? Ni kanske själva har barn som har det. 

Det som jag ville komma fram till kommer nu, inte nog med att mollie behöver mig mycket, så skrek izabell efter mig. Min man försökte verkligen med Mollie, men hon behövde ammas igen, så inte så konstigt att inte Jonte fick henne till att sova. Så jag fick hämta henne och sen sätta mig att försöka natta en sur och arg izabell. Så idag har jag fått prova på att natta båda samtidigt när dom skriker och håller en jävla låda. 
Tycker synd om min man som verkligen kämpade med Mollie men att det inte går liksom. 
Vill ni veta en annan sak, när jag väl nattat båda så öppnar jag dörren till vårt sovrum, då ligger min man och sover haha. Att han lyckades somna när Izabell skrek och hade sig, förstår jag inte. 
Och under jag skrev detta inlägget vaknade izabell till igen och jag fick sätta mig där inne. Men nu sover hon förhoppningsvis igen. Vet inte ens om jag vågar somna, för känns som att antingen vaknar den ena eller den andra. .

Ska kolla lite på mobilen och sen somnar jag nog en liten stund iaf. Puss 

Kommentera här: